Det är förnyelselöshetens fel

Ibland måste man lägga sina meningsskiljaktigheter åt sidan och sträcka ut en hjälpande hand åt en fiende i nöd. En stor del av svensk media har under den senaste veckan stött sossarna i deras förnyelsearbete genom goda råd och tips. Förslag på förbättringar har förts fram även från instanser och individer som representerar långt mer frihetsälskande ideologier än SAP. Vi på Vems fel är det idag? vill inte vara sämre och drar vårt strå till stacken genom att försöka svara på frågan alla ställer: vad är egentligen felet med sossarna?

Idag avgick Mona Sahlin och det är säkert många ute i landet som drar en lättnadens suck. Äntligen har svensk politik blivit av med den ständigt fifflande och lite tråkiga Mona. Vi på Vems fel är det idag? har alltid stått i bräschen för kritiken av denna lättsinniga socialistkvinna och inte hållit oss från djärva publika uttalande i stil med: ”Vill du verkligen ha Mona som statsminister”, samt ”Mona är ju så jävla dålig”.

Nu har hon som sagt lämnat politiken men sossarnas problem och det i grunden felaktiga med partiet kvarstår – socialdemokratin. För att sossarna i framtiden ska äga ett existensberättigande som parti måste man hänga av sig den våta socialdemokratiska filten och komma ut i ljuset som något annat. Det är många som sagt det och vi instämmer: sossarna måste förnyas. Men vad kan då denna förnyelse innebära?

Den marxistmaoistiske författaren Göran Greider lyckas faktiskt för en gångs skull träffa rätt när han i SVT:s agenda påpekar att ordet förnyelse har blivit en omskrivning av högervridning. Detta stämmer och det är dags att SAP upphör med sitt navelskådande och vågar vända sina röda ögon ut mot världen och se att Sverige går bra. Sverige leds ömsint framåt av tusentals osynliga händer, en Smithsk symfoni sublimt dirigerad av Reinfeldt och Borg. Om sossarna vågar se detta, och likt oss, hänförs av den apolitiska politikens briljans kanske de inser något.

De kanske inser att den förnyelse de letar efter redan har ägt rum.

Förnyelsen har redan skett i pensionssystemet och försäkringskassan. Förnyelsen har skett hos friskolorna, apoteken och i invandringspolitiken. Förnyelsen äger rum på vägarna, på komvux och i den avreglerade järnvägstrafiken.

För att socialdemokratins förnyelse ska framstå som relevant i ett Sverige som redan förnyas krävs det att man tar steget längre än de förvisso insiktsfulla förslag om att avskaffa fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. Det räcker inte att ta avstånd från allt vad fördelningspolitik heter. Det räcker inte att satsa på småföretagare och sänkta skatter. Det räcker inte att kriga i Afganistan. Det räcker inte!

SAP måste lyssna på väljarnas kritik och vi på Vems fel är det idag? tvekar inte när vi säger att denna kritik är så monumental att det enda trovärdiga sättet att förnya partiet är att avskaffa det. Därför hävdar vi idag med en freudiansk visshet, ödmjukhet och välvillighet: släpp taget och upphör. Det är inte ert fel, det är förnyelselöshetens.

Socialdemokrati – Adieu

 

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

JO, idag är det ditt fel!

”Är du också trött på massmord, tortyr och diktatorer som förtrycker och förintar. Då ska du prova Mao-glasögonen! Gör som Gunnar Bergström och Jan Myrdal, åk till landet kallat Det demokratiska Kampuchea” /Ur Middag med Pol Pot på Forum för levande historia

När inspirationen tryter brukar vi vända oss till Forum För Levande Historia, som med sin rakbladsvassa blick använder statens resurser för att smutskasta vänstern. Sanningen är att vi under en längre tid sökt ett liknande organ som ”ska inspirera unga människor att skaffa sig egna åsikter genom nya insikter”. Och hata vänstern.

Ledarsidorna räcker inte, och även om Moderaterna mutade bloggare inför valet kändes det inte som ett helt säkert indoktrineringsmaskineri. Om Katrin Zytomiers­ka lyckas omvända någon till att rösta höger, kan denna person nästa dag lika gärna bli kommunist, självmordsbombare eller modebloggare.

Nej, för att i grunden omvända ungdomen krävs kulturella forum med kapital och auktoritet. För att omvända ungdomen krävs Forum för levande historia.

I ärlighetens namn var vi från början oroliga att denna institution, likt alla andra kulturella demoner, skulle försöka granska det kapitalistiska systemets så kallade brott mot mänskligheten, eller som vi hellre benämner det, tillväxthumanismen. Att de åter skulle rikta sin vänstervridna lampa på utsugningen, utrotningen som den allmänna förödelsen som de anser följa i kapitalismens spår.

Men vi underskattade uppenbarligen kulturens intelligens.

Tyvärr noterar vi dock att JO idag riktar kritik mot Forum för levande historia. De menar att filmen, ur vilken ovanstående citat är hämtat, är integritetskränkande eftersom den förlöjligar Gunnar Bergström och Jan Myrdal.

Ja, i sådana fall skulle vi vilja säga följande till Justitieombudsmannen: hetskampanjen mot Sofia Arkelsten är också integritetskränkande. Samma sak med de sorgliga anklagelserna mot Carl Bildt, mot stackars Littorin och mot den andra högen av våra allierade borgare som gång på gång stoppas när de med sin civila olydnad söker förändra världen.

Så snälla herr Justitieombudsman, skaffa dig ett perspektiv och sluta förfölj dem som bara vill väl! Gör ni det, kommer vi sluta säga att det idag är ert fel!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Henrik Berggren, idag det är ditt fel

Någonting fruktansvärt har hänt. Henrik Berggren har blivit socialist.

Vi på Vems fel är det idag? har i årtionden litat på att DNs ledarsida skall publicera oreflekterat högerideologiska texter som oavsett vad attackerar vänstern. Detta är en av de grundläggande anledningarna till att DNs ledarsida, tillsammans med Augusto Pinochet och Jan Björklund, är en av våra främsta inspirationskällor.

Men idag skedde så det ofattbara.

Texten är döpt till Coca-Colavärlden (bara det!) och har den oroväckande undertiteln ”Den växande obalansen mellan arbete och kapital”. Som hämtat från den estetiskt och intellektuellt underlägsna Internationalen fortsätter så denna nyblivne Maoist att tala om att den ekonomiska globaliseringen främst gynnat den rika minoriteten, något som hindrat fattigdomsbekämpningen. Det grundläggande problemet finner Berggren i ”den obalans […] mellan de stora multinationella företagen och deras anställda”.

Lösningen på problemet? Socialia rörelser, Världsregering som kan övervaka den globaliserade industrialiseringen och, framför allt, en starkare relation mellan fackföreningar och arbetsgivare. Han avslutar till och med genom att, på sida fyra, under kategorin Signerat, på ledarsidorna i högerns lokomotiv Dagens Nyheter, skriva följande rader:

Hur ser det ut i dag, varför uppmärksammas inte de fackliga frågorna mer i globaliseringsdiskussionerna? Till en del får vi i medierna ta på oss ansvar. Gatukravaller och svarta blocket är mer upphetsande att skriva om än tålmodigt fackligt arbete.

Det här är fruktansvärt!

Att Olof Palme desillusionerade de stora massorna är vi sorgligt medvetna om. Men att han från sin grav även skulle förvirra Henrik Berggren när han skrev sin biografi om densamme var mindre väntat.

För att balansera, eller ska vi säga återskapa ordningen, ger vi er läsare här möjligheten att tvätta bort den röda smutsen genom att säga följande:

  • Fattigdomsbekämpning låter som ett insektsgift.
  • Sociala rörelser är till sin natur asociala eftersom de försöker bryta sönder vår vackra gemenskap, baserad på moralisk och etisk egoism.
  • En världsregering skulle bara leda till att alla på jordets klot fick vara med att bestämma. Att underutvecklade nationer plötsligt fick rätten att påverka sin utveckling skulle vara lika smart som att OBS-klassens elever fick skriva skolreformer eller att folk i förorten fick rösträtt.
  • I diskussionen om arbete och kapital har vänstern ännu en gång förväxlat orsak med verkan. Det ligger i mänsklighetens natur att alltid kräva mer, men det måste göras med sans. Därför finns det multinationella företag som med sina enorma socialantropologiska insikter vet bäst hur dessa krav bör utformas. Om Henrik Berggren med följe fick som de ville kommer prostitutionslagstiftningen snart innefatta all form av arbete, något som skulle skapa en tidigare okänd form av identitetsproblematik.
  • Av samma anledning bör fackföreningar tillsätta av företagen själva och döpas om till utskott. Hur ska folk på botten någonsin kunna förstå det bästa för sig själva? Om de visste det skulle de ju äga företagen. Som vi på Vems fel är det idag? brukar säga så uttalas fackföreningar bäst på engelska.
Publicerat i Dagens Nyheter | Lämna en kommentar

Det är Jantelagens fel

Moderaten Finn Bengtsson vill förbjuda Jantelagen och göra utövandet av denna ”förklenande” praktik till ett brott mot diskrimineringslagen. På tiden säger vi för det har länge varit jantelagens fel. När Bengtssons motion har röstats igenom (för det måste den bara) kommer rent logiskt en antijantelag att bli del av svensk lagstiftning. Denna antijantelag kommer se ut ungefär såhär:

  1. Du skall tro att du är klokare än vi.
  2. Du skall inbilla dig att du är bättre än vi.
  3. Du skall tro att du vet mer än vi.
  4. Du skall tro att du är förmer än vi.

Exakt hur Sverige kommer att gestaltas när lagen implementerats och alla anser sig förmer än andra kan vi än så länge bara fantisera om. Men vi är säkra på att det kommer vara positivt för i våra fantasier förekommer många handikappade och alla är de övertygade om sin överlägsenhet. Många homosexuella, de inbillar sig att de är bättre. Och många transexuella, de tror att de vet mer. Det finns inget förtryck i denna framtid – bara drömsk övertygelse om överlägsen storhet. Bara fullständig visshet om det egna jagets upphöjdhet.

Ibland verkar folk tro att borgerligheten saknar visioner, att den är trist realpolitisk. Dessa människor har aldrig träffat Finn Bengtsson och de har heller aldrig levt ett liv som korsriddare mot likformighetens förklenande smitta.

Jantelag – idag är det ditt fel.

Mer läsning: Sydsvenskan, N24

Publicerat i Moderaterna | 1 kommentar

Idag är det den föråldrade kulturpolitikens fel

Sedan en tid tillbaka har det rasat en synnerligen svensk debatt kring byggandet av arenor runt om i vårat avlångt trångsynta rike.

Argumentet är lika dumt som simpelt: vi behöver inte gigantiska arenor som rymmer 25 000 personer i städer som Sundsvall och inte heller två ytterligare giganter till arenor i Stockholm. Projekten är, enligt kritikerna, både onödiga och lider av megalomani.

Utöver det direkt landsbygdsfientliga – varför ska inte Lady Gaga få spela sina dansanta toner i Kalmar? – rymmer den handlingsfattiga vänsterns kritik en insikt om att kulturelitens expressionistiska tavlor äntligen, och med all rätta, börjat ge vika för den folkliga och kostnadseffektiva underhållningen.

Det fanns en tid då socialdemokratins politruker uppviglade den stora massan genom fri entré till statens museum, då det socialistiska projektet En Bok För Alla utkonkurrerade litteratur människorna egentligen ville läsa och där vem som helst, oavsett bakgrund, gavs tillgång till musikutbildning på Kulturskolan vilket tog tid från de verkligt begåvade unga pojkarnas utveckling.

Den tiden är lyckligtvis förbi.

Arenornas intåg markerar en era där begreppet kultur tillåts vidgas och gå från det partikulära till det generella. Istället för att låta de små minimalistiskt inredda gallerierna på SoFo och de så kallade kulturtidskrifterna berätta vad som är si och vad som är så, skapas nu möjligheten för en sant kollektiv mötesplats där Monstertrucks möter Bryan Adams, där fotbollens kampanda möter Melodifestivalens gäckande spektakel, ja, möjligheten att efter år av rött mörker skapa en plats där fokus inte ligger på påhittade depressioner och avvikande sexualiteter, utan på sådant som kännetecknar den sanna kulturens väsen – skratt, glädje och underhållning.

Och ännu en gång har vi Alliansen att tacka för denna samhälleliga ansiktslyftning.

Så låt förespråkarna för den gamla kulturpolitiken ryta att det inte finns efterfrågan, att arenorna kommer stå tomma och att de miljarder av skattebetalarnas pengar borde ha investerats i svårartad performance, så trampar vi på gaspedalen mot framtiden.

Medan ni säger Gallerier, säger vi Gallerior.

Medan ni tjuter förortsliv, ropar vi Boultebee.

Medan ni skanderar att arbetarklassen skall förenas, svarar vi: på arena!

Publicerat i Alliansen, Kulturpolitik | Lämna en kommentar

Idag är det lagstiftningens fel

En av våra fadersgestalter Karl Popper sade i ett moment av genialitet att ”In so far as a scientific statement speaks about reality, it must be falsifiable; and in so far as it is not falsifiable, it does not speak about reality.”

Det är tydligt att det, för en vetenskapsman av hans rang, var nödvändigt att kombinera teori med praktik så att inte de högtstående tankarna frikopplades från verklighetens vardag. Uppenbarligen är denna insikt kliniskt raderad ur dagens politiska universum, vilket uppståndelsen kring Sofia Arkelsten så tydligt visar.

Som hon själv säger var den Shellfinansierade resan en studieresa. Frågan, som journalisterna så klart inte ställt, borde därför vara vad Sofia Arkelsten skulle studera. Vi på Vems fel är det idag? kan presentera nya uppgifter som tyder på att Sofia Arkelstens avsikt var av den verklighetsgranskande arten med förståelsen som målsättning. Att studera förorten och de fattiga länderna i Afrika utan att ha besökt dem brukar bespottas inom akademien. Men att forma en miljöpolitik utan att besöka och granska oljejättarna eller kärnkraftslobbyn ses tydligen som ett normaltillstånd; att bekämpa korruption utan att själv ha deltagit i den som en merit.

Här tycker vi att du ska stanna upp i din vänster-medialiserade vardag och fundera på vad är det för verklighetsfrånvänd värld vi håller på att skapa när de moderata politikerna gång på gång blir smutskastade av Riksenheten mot korruption med sin klåfingriga retorik, för att de vänt sig till Poppers empiriska tankegods i sökandet efter sanning?

I sammanhanget är det viktigt att förstå att Arkelsten och det vetenskapliga Moderata partiet, likt Ghandi, använder den civila olydnaden för att forma ett samhälle som är till för alla. Både Cecilia Stegö Chiló och Maria Borelius sökte frågan kring barnflickors och hemhjälpens usla förhållanden på den svarta marknaden genom att noggrant delta och granska den. Samma sak gjorde de med de obetalda teve-licensernas och skatteparadisens vara. Vad fick de för försöken att förstå de mest hjälplösa av samhällets medborgare? Sparken.

Genom sitt arbete med Lundin Oil sökte Carl Bildt förståelse för folkmordsproblematiken. Och hur svarade samhället på denna vilja till förändring för svältande människor?

Denna beundransvärda lista skulle kunna göras lång och kommer troligtvis att byggas ut ytterligare då Moderaternas vilja till att dricka ur empirins och förståelsens bägare tillsynes aldrig avtar, oavsett samhällets normerande förtryck och lagstiftningens bojor.

Glöm inte bort att det inte var länge sedan avsaknaden av utbildning och rena kläder sågs som en merit för att klättra upp i den socialdemokratiska hierarkin. Men med samma metod som en gång avskaffade slaveri, införde kvinnors rättigheter och störtade det koloniala styret i Indien kommer de moderata aktivisterna fortsätta kämpa för en värld där förståelse och insikt går före förtryck och lagstiftning.

Mer läsning: Aftonbladet, Aftonbladet 2, DN, Svd, Expressen

Publicerat i Korruption, Moderaterna | 3 kommentarer

Idag är det fastighetsskattens fel


Det är fastighetsskattens fel att Socialdemokraterna förlorade valet. Allt fler bedömare håller nu med om detta. Det är glädjande.

Varför är det glädjande? kanske du undrar. Är det inte bara härligt att de röda krymper i takt med att den kollektivistiska tvångströjans söndervittring?

Nja, riktigt så enkelt är det inte. Det finns faktiskt något som heter solidaritet. Sossarna är också människor och vi känner faktiskt solidaritet med dessa individer. En gång i tiden kännetecknades också socialdemokratin av solidaritet, men inte längre.

”99 procent av alla husägare får sänkt eller oförändrad skatt medan den procent som bor i sexmiljonerkronorsvillor får höjd skatt”, så ljöd den rödgröna basunen under valrörelsen.

Jaha, vi ska alltså inte känna någon som helst solidaritet med den procent av befolkningen som råkar bo i de dyraste villorna? Är våra hjärtan så kalla att vi vill tvinga dessa stackare ut på gatan? Vad hände med ”alla ska med”?

Nej, den en gång i tiden så fina socialdemokratin vet inte längre vad solidaritet är. Partiet vilar på en rutten grund av stinkande egoism. Bidragsberoende invandrare, homosexuella och andra grupper röstar på partiet för att få mer pengar i den egna plånboken.

Alliansen står för allmänintresset. Men man tvekar inte heller att också hjälpa de grupper som kanske inte hörs så mycket i debatten. De grupper som till skillnad från de så kallade ”utförsäkrade” saknar gräddfil in på tidningarnas redaktioner.

Det fanns faktiskt dagar under valrörelsen då DN:s Mats J Larsson inte skrev en enda artikel om fastighetsskatten och dess groteska konsekvenser. För dig kanske sådana dagar passerade obemärkt förbi. Men om du hade bemödat dig att åka ut till Saltsjöbaden eller Djursholm hade du sett besvikelsen i en hårt arbetande familjefars ögon. Du hade sett den rödgröna skräckpolitiken materialiseras i form av en familjepusslande familjemors tilltagande magsår inför hotet om tusenlappar och åter tusenlappar raka vägen ut från familjens semesterkonto och in i finansdepartementets dignande kassakistor.

Några andra som också har hjärtat på rätt ställe är föreningen Villaägarna. Villaägarna består av helt vanliga knegare som varje månad sliter hårt för att ha råd med medlemsavgiften till en förening som står upp för de verkligt utsatta, de med villor värda mer än sex miljoner.

Villaägarnas solidaritet vet inga gränser. Under valrörelsens slutskede bekostade denna partipolitiskt oberoende förening en kampanj mot de rödgröna som var dyrare än hela den rödgröna fastighetsskatten skulle ha blivit.

Detta gjorde man inte för sin egen skull. Detta gjorde man för att ingen, och jag säger ingen, skulle behöva lämnas efter.

Idag bjuder vi Socialdemokraterna på några tips, utan att ta en endaste krona i betalt. Idag är det nämligen fastighetsskattens fel.

Läs mer:SvD, Svd2, DN, DN2

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar