Demokrati är det minst dåliga systemet sa någon, vem orkar kolla upp vem? Hur som helst kom jag att tänka på detta när ännu en av Hans Bergströms eleganta texter forsade in i mig, genom mina ögon och svämmade över min själs blåsvarta stränder. Jag är uppfylld, omtumlad och omskakad, fingrarna har svårt att träffa rätt tangenter när jag nu med vördnad, dyrkan – återger en av textens starkaste passager:
fördomar och diskriminering alstras av kaotiska miljöer, medan mer trygga och ordnade miljöer inbjuder till mänskliga möten.
Det som diskuteras är skolan, det som citeras är forskning och patienten på Hans Bergströms retoriska operationsbord är Pedagogiken. Allt för länge har skolans värld styrts av så kallade forskare i pedagogik från diverse universitet och högskolor. Vad vet egentligen de om någonting? De sitter som Hans Bergström påpekar med sin Rousseau och har ingen som helst koll på den forskning på hjärnor och liknande som bedrivs i exempelvis Chicago.
Men det som får mig att upphetsat söka efter superlativ är inte Bergströms sakliga och insiktsfulla kritik av de svenska pedagogiska institutionerna utan implikationerna av den forskning han refererar till och – faktiskt – vidareutvecklar.
Bakgrunden till citatet ovan, att fördomar och diskriminering altstras av kaotiska miljöer, är en studie som visar att vita människor hellre sitter bredvid en svart man om det är rent och snyggt runt denne. Bergström drar den självklara slutsatsen att rasism skapas av smuts. Smuts kan vara skräp men kan också komma i skepnaden av en keps i en lektionssal, graffiti på en vägg eller ett buffligt sätt. Kort sagt, normbrytande beteende.
Det häpnadsväckande med Bergströms text är hur skräpet i sig verkar skapa främlingsfientlighet; det alstras. Det är på vissa sätt självklart rent historiskt. Förr i tiden var det ofta mer smutsigt varför också rasismen, inte minst i den amerikaska södern, känd för sin skräpighet – frodades. I kolonierna var det också ofta smutsigt, kanske inte hos de vita som bodde i sina villor, men så uppskattade de säkert också de personer som städade deras hus: det var först i en skräpig miljö, utanför det välstädade hemmet som de blev rasister.
Nazityskland kan vid en ytlig analys framstå som en anomali, vi vet ju alla att fascistiska regimer framgångsrikt brukar arbeta med att just hålla rent. Men tänker man efter är det mycket möjligt att tyskarnas ordningssinne brast där det var som viktigast: koncentrationslägren. Många tyskar var förmodligen inte rasister hemma, där var det rent. Men på grund av koncentrationslägrens fruktansvärda misär och omänskliga förhållanden förvandlades den toleranta nazisten – vid åsynen av all denna smuts – till en. Nazist. Kort sagt: Hans Bergström har med hjälp av modern forskning kommit fram till att tolerans mot främligar skapas genom renhet.
Du kanske reagerar mot ordet renhet i dessa sammanhang, har inte det ordet blivit befläckat av rasistiska och fascistiska vansinnesprojekt? Nja. Återigen måste vi ta modern forskning i beaktande: Ett hårt reglerat samhälle, med tydlig disciplin och goda auktoritära ledare, från skolan och uppåt kommer att skapa en strukturell tydlighet som i sig kommer att vara en garant mot felaktiga åsikter och beteenden. Lösningen på de problem som vårt land i dag plågas av står att finna i ett hårt normerat samhälle där vi aldrig behöver tvivla på vart skåpet ska stå.
Det finns tyvärr en föreställning i vissa kretsar om att ifrågasättande av normer skulle vara något positivt, att det skulle vara en del av fostrandet av demokratiska medborgare: att utmana, att tänka kritiskt. Hans Bergström visar och bevisar motsatsen. Ett demokratiskt samhälle och goda mänskliga möten kräver ordning, renhet och inte minst – lydnad. Kepsen av unge man!
Idag tackar vi Hans Bergström för hans mod och utropar samfällt, med solens strålar i vår rygg, med framtidens härlighet inom räckhåll:
Det är smutsens fel!
Vems fel är det idag? 