Under torsdagskvällens sändning av Rapport bjöd vänsterjournalisterna från SVT på ett nytt lågvattenmärke vad gäller kampanjjournalistik mot Sveriges regering. I ett försåtligt inslag – som dessutom råkade gå som förstanyhet (plötsligt var inte klimathotet eller världssvälten viktig för vänsteralarmisterna) – anklagas regeringen för att ha ökat byråkratin. Regeringskansliets kostnader ska ha ökat med över en miljard jämfört med Pös-buffeln Perssons tid och Sveriges regering vara Europas största med 24 ministrar.
Anna Skarin på Expressen (som inte verkar fatta att tidningen är liberal) hakar på i klagokören. Och visst kan det vid första anblicken låta som ett smaskigt scoop från Rapports praktikanter. Alliansen som anklagat socialdemokratin för att bygga upp en stor byråkrati verkar vara ännu värre själva. Men låt oss tänka efter en smula. Vi borde alla kunna vara överrens om att allvarliga problem behöver kraftfulla åtgärder – massarbetslöshet och utanförskap bekämpas med en tydlig arbetslinje; kriminalitet och extremism i förorterna kräver hårda nypor; klimatförändringen möts med rejäla satsningar på ny teknik. Är det då så underligt att det krävs en stor regering för att avskaffa en stor byråkrati? Nej, just det. Utbyggnaden av staten är en tillfällig åtgärd för att på lite sikt minska kostnaderna och ge utrymme för nya skattesänkningar för vanliga löntagare. Ta till exempel rådet för statligt ägande. De har ju till uppgift att avskaffa det statliga ägandet och i förlängningen därför sig själva.
Vad är annars alternativen? Ska vi kanske stillasittande med armarna i kors vänta på att byråkraterna hövligt ska avveckla sig själv? Vi på Vems fel är det idag? tror likt vår regering på individens kraft. Men för att fria individer ska kunna förverkliga sig själva måste först alla de baktunga system och strukturer som byggts upp under 70-år av socialdemokratisk enpartistat monteras ned. Så det kanske inte är så konstigt att det krävs Europas största regering för att avsluta västvärldens längsta socialistexperiment. Det är inte en stor stat i sig som är problemet. Frågan är varför staten är stor – för att styra över människors liv eller för att frigöra individer?
En av de platser i Sverige där arbetslinjen lyser tydligast med sin frånvaro är SVT-huset. För inte kan den här typen av ideologiskt färgade bulletiner kallas för arbete eller journalistik. Nej, nu räcker det. Det är hög tid att skynda på generationsskiftet inom SVT så att alla gamla betonghäckar som nostalgiskt drömmer sig tillbaka till slagordens 1968 ersätts av unga och dynamiska förmågor som vågar lyfta blicken bortom klasskampsretorik och förmynderi.
Oroliga? Vi? Knappast. På Vems fel är det idag? välkomnar vi glatt helgen genom att sippa på en Gin Tonic zappandes över till Axess eller någon annan lite mer världsvan kanal. Vi känner oss lugna trots allt eftersom vi har en regering som vågar tänka nytt. Vi vet att vi snart kommer att befinna oss i ett modernt medielandskap där fria och oberoende aktörer konkurrerar på en öppen marknad utan subventioner och påbud. Till dess får vi stå ut med en och annan surdeg från vänstermedia. Just idag är det Rapports fel.
Vems fel är det idag? 